Mitt sökande efter mer energi!

Hej igen!
I januari skrev jag att jag avslutade bloggen men nu tar jag upp den igen. Den här gången handlar det om min jakt efter mer energi.
Den 6 juli är det två år sedan jag avslutade mina behandlingar och jag känner fortfarande att jag inte har fått tillbaka min energi fullt ut. Jag är ofta väldigt trött, en trötthet som inte går att beskriva och som inte går att sova bort. Jag har kommit igång lite smått med min träning, äntligen!! Det är fortfarande lite periodvis men jag har iallafall klivit över den höga tröskeln och kommit igång, det är i sig ett stort steg för mig. Träningen gör att jag kommer få mer energi, det är jag övertygad om.
Jag skrev tidigare om min specialkost som jag började med för ett par år sedan. Efter ett år ungefär tappade jag motivationen och jag tyckte att det var jobbigt och tråkigt att följa den helt så jag gick ifrån den mer och mer. Jag insåg efter ett tag att jag blev tröttare och tröttare igen och att varje gång jag åt gick det åt så mycket energi att jag kunde somna efter varje måltid. Jag insåg att jag förmodligen inte fick i mig de vitaminer och mineraler som jag behövde och det var dags att göra någonting åt det. Precis i samma veva dök det upp en möjlighet för mig att vara med som testperson i ett program (cellRESET) för att gå ner i vikt genom företaget 4everhealth. Visst lockade det mig att gå ner några kilon men det som kändes viktigast var att man i programmet skulle gå igenom en utrensning av kroppen och få ut slaggprodukter och annat "skit" som man går och bär på, att få igång ämnesomsättningen och att få kroppen i balans vad gäller näring, vitaminer och mineraler.

Det är inte min grej att räkna kalorier och att skippa maten och bara dricka måltidsersättningar vilket det här programmet inte heller gick ut på så jag hoppade på denna utmaning och är nu inne på min tredje vecka. Programmet pågår i tre månader och är uppdelat i olika faser, fyra veckor med specialkost följt av en stabiliseringsperiod på två månader. Första veckan var en utrensningsvecka då man bara fick äta protein och dricka tillskott som stöttar processerna i kroppen. 

Man ska äta fyra gånger per dag och matsedeln bestod av ägg, kyckling, kalkon eller fisk. Viktigt viktigt INGET salt! Det var inte lätt att hitta mat utan salt! Salt sprutas in överallt men efter mycket botanisering och läsning av innehållsförteckningar så hittade jag tillslut några produkter utan salt. Det är en utmaning att krydda maten så att den blir god när man inte får använda salt, jag som är van att överlasta maten har verkligen fått använda fantasin och använda andra kryddor istället. Jag använder mycket färska örter, ingefära, citron, saffran, svartpeppar, rosépeppar och vitlök, vitlök, vitlök! Och jag får erkänna att det går att få till riktigt god mat utan salt så jag kommer vara försiktig med salt även efter den här perioden. 

Första veckan gick jag ner hela 4 kilo!! Det var en väldigt skön känsla måste jag säga, jag känner mig lättare, "renare" och piggare! Jag var med om en märklig sak i mitten av min utrensningsvecka, jag satt ute på altan och njöt av sol och värme med bara ben i hopp om att få lite färg, då kommer en humla och sätter sig på mitt ena ben, den jobbar på och kryper omkring ivrigt på benet, flyger iväg och kommer tillbaka efter en stund och fortsätter krypa omkring på benet och upprepar denna procedur säkert fem gånger. Då kan man ju undra vad han hittade för gott på mina ben som kom ut av min utrensningskur! Jag hade även en väldigt märklig dröm som säkert satts igång av den här processen, den var så äcklig att jag utelämnar detaljerna men den handlade om att jag var på en restaurang och skulle äta mat i Kina och efter ett tag visade det sig att det var den glada servitrisen som skulle lagas till och ätas upp!!! Som sagt, jag utelämnar detaljerna, det var en fruktansvärd dröm som säkert skulle kunna bli en riktigt bra thriller. 
Åter till den riktiga maten. Andra och tredje veckan lägger man till grönsaker vilket är underbart för smaklökarna! Tror aldrig jag har njutit så mycket av grönsaker tidigare!

Som testperson har jag tillgång till en egen hälsocoach som jag kan ta hjälp av när jag vill och han finns där och stöttar och peppar, vägleder och inspirerar. Man får även göra en håranalys före och efter programmet där man kan se vad som hänt i kroppen under den här perioden. 

Gå gärna in på 4everhealth.net och läs mer! Mycket "matnyttig" information finns där. 

Jag kommer fortsätta blogga och berätta om hur det går! Vi hörs snart igen!
/Agneta

Gammal vän!

Det känns lite som att hälsa på en gammal kär vän jag inte träffat på väldigt länge nu när jag gick in och tittade på min blogg! Eftersom jag inte har skrivit på så länge trodde jag inte att det var någon som var inne och läste längre men jag ser på statistiken att många fortfarande tar en titt på bloggen.
Jag känner att det är dags för mig att avsluta bloggandet, som ni säkert har förstått men först tänkte jag skriva några rader om hur läget är just nu.

Sist jag skrev var när min och pappas bok kom ut i maj förra året. Boken har sålt fantastiskt bra och vi är både stolta och glada över den!

Jag har nyligen varit på min återkontroll och allting ser bra ut, tack och lov. Det är lite jobbigt varje gång det är en ny undersökning, det är många tankar som dyker upp tillsammans med rädslan över att  cancern kommit tillbaka. Känslan är obeskrivligt lättande när beskedet blir det man vill ha, allt ser bra ut! Jag känner mig dock väldigt trött fortfarande så vi tog en extra koll på mina blodvärden den här gången och även de ser bra ut. Tröttheten kan hålla i sig läääänge, upp till ett par år efter avslutade behandlingar enligt min läkare så det är väl bara att kämpa på.
Annars mår jag bra och jag fortsätter med min specialkost även fast jag "fuskar" en del, det märker jag tydligt för jag blir oftare förkyld och sjuk då.

Det är lite sentimentalt att avsluta bloggen som har gett mig oerhört mycket under min tuffa period i livet. Att blogga har varit en typ av terapi för mig och jag vill tacka alla er som följt mig på min resa! Det går inte med ord beskriva vilket fantastiskt stöd ni har varit för mig,  djupt tack från hela mitt hjärta!
Min nästa resa hoppas jag blir en helt annan utmaning och upplevelse, vad det nu blir !

Önskar er alla lycka till på er livsväg! Kom ihåg att jag finns här för dig som du finns för mig!

Kram från Agneta

En dröm har blivit verklighet!

Jag har förverkligat en av mina drömmar! Igår kom min och pappas fotobok ut och den ser ut såhär:

och såhär glad är jag!

Pappa och jag har jobbat med boken i snart tre år, vi har fotograferat fiskelägen runt Gotland och Fårö i ur och skur under alla olika årstider och olika tider på dygnet. Vi lyckades få ett förlag som ville ge ut boken och nu har vi den äntligen i vår hand! Det är en fantastisk känsla, lite overklig men underbar! Vi har fått fantastisk respons på boken hittills och det värmer oerhört mycket, vi har varit VÄLDIGT nervösa innan vi fick se den färdiga produkten, det är mycket som ska falla på plats. Vi har själv stått för layouten och jag har skrivit texten i boken och bilderna är både mina och pappas. Ni som är nyfikna kan gå in på förlagets hemsida och läsa lite mer om boken där:

votumforlag.se

Här är pappa och jag hos bokhandeln på Adelsgatan i Visby och hämtar våra böcker som kom igår. Vi har fått ett eget skyltfönster i bokhandeln där vi har hängt upp tavlor med bilder från boken för att göra lite reklam och vi har redan sålt tre tavlor  och några böcker! 

Det var med en liten glädjetår och magisk känsla som jag bläddrade igenom boken för första gången igår. Här är Roland med som äger bokhandeln, en mycket glad och positiv människa!


Igår drack jag och Anders champagne och firade och idag har vi firat tillsammans med pappa. Nu håller vi alla tummar att boken kommer att sälja bra! Den första juni kommer jag att stå i bokhandeln och signera böcker, pappa som är lite "blyg" slipper vara med. Den tredje juni kommer jag att hålla i en föreläsning på Hedbergs bok och musikcafe ( kl sju), jag kommer att berätta om arbetet med boken och visa lite bilder. Det känns pirrigt men samtidigt roligt. Sen har vi en utställning i Ljugarn vecka 28 där vi kommer att ställa ut bilder från boken och även bilder som inte fick vara med på grund av platsbrist. Ni är varmt välkomna till föreläsningen och till utställningen !

Kram från Agneta

Tagit farväl

Idag kom värmen som jag längtat efter, en passande dag när själen var lite frusen, idag har jag varit på begravning och tagit farväl av Ulf. Det var riktigt tungt , det känns så hemskt att han med sin kämparglöd och positivitet förlorade kampen mot cancern, det skrämmer mig.  Det finns inga ord, jag är trött, sov gott Ulf och sov gott mina vänner men kom ihåg att vakna igen! Kom ihåg att leva ditt liv som du vill ha det, vi vet inte hur länge vi får vara delaktiga i livet.

Agneta

Sorg!

Det är med stor sorg och tungt hjärta jag skriver det här, min vän Ulf Gahm förlorade sin kamp mot cancern och gick bort igår! Vi har kämpat tillsammans mot denna fruktansvärda sjukdom och Ulf har varit hoppfull nästan in i det sista att han skulle bli frisk igen. Ulf har varit ett stort stöd för mig och vi fick en speciell relation eftersom vi båda hade sett döden i vitögat och vi kunde förstå vad den andra gick igenom till större del än andra som inte haft cancer. Mina tankar går till hans familj och hans barn som nu mist sin pappa och jag tänker också att det kunde varit jag, det kunde varit mina barn som miste sin mamma och Anders sin fru. Det är grymt och cancern har tagit en fin människa ifrån oss.
Jag vill gärna tro att det finns någon form av liv efter detta och att Ulf nu är tillsammans med sin dotter som också gick bort i cancer för några år sedan.
Vi vet inte hur länge vi har kvar här i livet så ta tillvara på det!

Kram från Agneta

Behandling för kropp och själ påbörjad.

Just nu ligger Sara och jag nerbäddade igen, vi har ont i halsen och är allmänt risiga. Ute skiner vårsolen och termometern håller sig över plusstrecket sedan några dagar tillbaka. Den efterlängtade vårvärmen  har äntligen kommit!

Jag har hunnit träffa psykologen tre gånger redan och det känns bra. Vi har pratat om olika saker varje gång och det har satt igång en hel del tankar hos mig. Jag fortsätter några gånger till så får jag se hur länge jag vill och behöver fortsätta.

Goda nyheter om mitt ödem! Armen har blivit mycket bättre tack vare att jag har jobbat med rörelseövningar och egen massage. Nu behöver jag bara fortsätta träna och hålla igång och på fredagar ska jag gå på vattengymnastik för att få upp rörelsen i armen. Jag märkte att längdåkning var bra för armen men nu är tyvärr den möjligheten borta så jag får hitta andra träningar som är bra istället.

Häromdagen sa Sara att hon tyckte att jag skulle ha långt hår igen för då så jag ut som mamma, det gör jag inte nu.....


Vi hörs snart igen!
Vårkramar från Agneta

Ödem och psykolog

Nu var det länge sen sist!

Sedan ett par månader tillbaka har jag haft ont i min vänstra arm, samma arm som tumören var. Jag har haft svårt att sträcka ut armen för att det känns som att det bränner från armhålan ända ner till fingrarna. Jag var till hälsocentralen som konstaterade att jag hade en inflammation i armen och fick en dunderkur med antiinflamatorisk medicin. Det hjälpte inte så jag gick till min napprapat för att få hjälp istället, hon sa att det troligtvis var problem med lymfarna så hon rekommenderade mig att uppsöka en sjukgymnast som även jobbar med lymfsystemet och det tackar jag för! Det visade sig att jag har ödem i vänster arm. Ödem betyder att vätska samlas i armen, det är ganska vanligt att man kan få det när man opererar bort lymfarna. Jag har tagit bort en tredjedel av mina och läkarna har tidigare sagt att de inte tror att jag skulle drabbas av ödem eftersom jag har så många lymfar kvar.
Tackochlov är mitt ödem rätt lindrigt, men jag har ont och behöver behandling. Jag kommer att få lymfdrenage, en sorts massage två gånger i veckan i tre veckor till att börja med. Förhoppningsvis släpper det då annars blir jag tvungen att använda en stödstrumpa på armen....
Träning är bra för att slippa ödem, ännu en hint om att börja träna.  Jag får väl tänka på den avskräckande stödstrumpan så kanske det är lättare att komma igång med träningen :-)

Från den dagen jag fick mitt cancerbesked har det funnits i mitt bakhuvud att det kanske är bra att gå till en psykolog. Livet och vardagen rullar på och allt fungerar som det ska, för det mesta känns allt bra men ibland kommer tankar och funderingar upp som gör att jag tänker att det kanske är bra att gå och prata med någon ändå.  Jag har bestämt mig för att ge det en chans och se om det kan ge mig någonting och på måndag ska jag på mitt första samtal. Det känns skönt att jag äntligen bestämt mig samtidigt som det känns jobbigt, det kan vara jobbigt ett tag innan det känns bättre men jag tror att det i slutändan kommer att kännas bra.

Nu är jag påskledig med barnen och min mamma som kom idag. Sara åkte tyvärr på feber och halsont idag och jag är också lite förkyld men vi hoppas på snabbt tillfrisknande så vi kan njuta av ledigheten och den lilla snön som är kvar. När vi hade sportlov kändes det nästan som vi hade fjällsemester, vi hade fint väder och åkte skidor, pulka och snowracer, vi gjorde utflykter och grillade luncher och njöt av snö och vackert väder. Vi var även över till Stockholm några dagar och hälsade på min svåger och svägerska så vi fick känna på lite stadspuls också. Nu i veckan tar vi dagen som den kommer och hoppas att vi får lite vårsol som kan locka fram lite fräknar!

Hoppas ni alla mår bra och ett speciellt grattis till Barbro som fyller år idag! Kram!
Agneta